Spänningen på Östersjön har ökat

Ryssland har under de senaste åren agerat aggressivt genom att använda militär styrka i Ukraina och utföra sabotage i Europa. Ryssland har en omfattande metodarsenal för bredspektrig påverkan. Därför kan det i offentligheten ha uppstått en vilseledande bild av Rysslands verksamhet och förmåga. I verkligheten är Ryssland inte omnipotent, utan landet inriktar sina resurser på den verksamhet som bäst främjar de egna intressena.

I Finlands säkerhetsmiljö har särskilt Östersjön hamnat i blickpunkten under den senaste tiden. I och med att undervattensinfrastrukturen har skadats ett flertal gånger har situationen blivit spändare och den militära närvaron ökat i området. Kuststaterna i området berörs i stor utsträckning av sjöfarten på Östersjön, och i havsområdet finns undervattensinfrastruktur som är viktig för ett flertal länder. 

Trafiken på det relativt grunda Östersjön har under de senaste åren blivit allt livligare och infrastrukturen har mindre utrymme. Fartygstrafiken har ökat och fartyg från allt fler flaggstater trafikerar Östersjön. Med flaggstat avser man det land där fartyget är registrerat. Samtidigt har antalet telekommunikationskablar i Östersjön fördubblats på några år. Det livligt trafikerade danska sundet är på det grundaste stället bara 20 meter djupt, vilket är ett beskrivande exempel på Östersjöns storlek.

Ryssland har fortfarande en skuggflotta på Östersjön. Fartygen som hör till skuggflottan är i mycket dåligt skick och har ofta bristfällig utrustning. Detta i kombination med de tuffa väderförhållandena i norr och besättningar som är ovana vid dessa förhållanden ökar risken för olyckor på Östersjön. Störningar i satellitnavigeringen ökar risken för navigeringsfel och till och med kollisioner mellan fartyg. 

Östersjön är  Rysslands farled västerut

Rysslands skuggflotta trafikerar Östersjön för att transportera olja, som den ryska ekonomin grundar sig på och som landet behöver för att finansiera sin krigföring i Ukraina. Därför är Östersjön livsviktigt för Ryssland. Enligt skyddspolisens bedömning strävar Ryssland efter att med alla medel trygga sina  möjligheter till fri sjöfart, och landet tar inte frivilligt några risker som skulle kunna leda till inskränkningar av den fria sjöfarten. Östersjön utgör för Ryssland en farled västerut även under ytan: största delen  Rysslands nätförbindelser västerut sker genom kablar i Östersjön.

Även västländerna vill skydda sin egen handlingsfrihet i området. Kuststaterna har beredskap att reagera snabbt på allt som kan hota deras kritiska infrastruktur och sjöfart. Det ofta upprepade påståendet att  Finland ur logistisk synvinkel är en ö, framstår som allt viktigare: Finland kan inte ersätta de stora sjöfraktsvolymerna med andra transportformer via Sverige. För Finland är det viktigt att det inte sker sådana förändringar på Östersjön som kunde äventyra vår försörjningsberedskap. Å andra sidan är till exempel Finlands nätförbindelser till Europa mycket feltoleranta. Också om det sker flera samtidiga kabelstörningar orsakar det på sin höjd långsammare förbindelser.

Det har förekommit kabelskador i Östersjön under årtionden

Skador på undervattensinfrastruktur i Östersjön har fått mycket publicitet under den senaste tiden, men det är inte ett nytt fenomen. Fartygsankare har orsakat kabelskador på Östersjön med jämna  mellanrum under hela 2000-talet, även om nyheterna inte har rapporterat om det. Skadorna har  huvudsakligen inträffat under höst- och vintermånaderna. Antalet skador som har inträffat i Östersjön under de senaste åren ligger statistiskt sett på en helt normal nivå. Till följd av ökad infrastruktur händer det ändå lätt att det i varje enskilt fall skadas ett större antal kablar.

Upprepade skador på infrastruktur betyder inte att man automatiskt kan dra slutsatser om uppsåtlighet eller eventuell statlig påverkan, utan varje fall måste undersökas separat. Den som ligger bakom statlig påverkan har alltid ett mål och en orsak, samt drar fördel av verksamheten. Det är inte motiverat att utföra riskfyllda handlingar, som också har negativa konsekvenser för Ryssland, bara för att orsaka förvirring. I de fall under de senaste åren då fartyg har sIäpat ankaret efter sig, har både västländernas och Rysslands egen undervattensinfrastruktur skadats.

Vid fall av skador på undervattenskablar är det vanligen svårt att hitta bevis som helt utesluter statlig verksamhet. I sig är det inte särskilt svårt att identifiera eller bevisa rysk påverkan, och västländerna har lyckats göra det. Till exempel har underrättelsetjänsterna i väst genomgående kunnat identifiera rysk sabotageverksamhet i Europa och attribuera den till Ryssland.

Den tillspetsade situationen kan leda till feltolkningar

Samarbetet mellan västländerna och Ryssland har avvecklats, vilket också syns i Östersjökontakterna. Till följd av det rådande läget på Östersjön finns det en stor risk för att andras åtgärder feltolkas. 

I alla kustländer – även i Ryssland – är misstron mot den fria sjöfarten så stor att den militära närvaron i området sannolikt inte kommer att minska inom den närmaste framtiden. Ryssland strävar efter att trygga fartygen som hör till skuggflottan genom att låta flottans fartyg eskortera dem och genom att placera ut vakter på fartygen. Skuggflottans medfarna fartyg kommer att röra sig på Östersjön länge, eftersom Ryssland anpassar sig till sanktionerna mot fartygstrafiken.

Trafikuppgifter: Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö, HELCOM (AIS Shipping density maps, 2024).

Kablarnas ungefärliga lägen: TeleGeography (Submarine Cable Map, CC-BY-SA 4.0)