Ett krigsslut ändrar inte Rysslands karaktär

Anfallskriget har pågått i fyra år och lämnat djupa spår i det ryska samhället. Konsekvenserna av kriget återspeglas i landets interna situation, ekonomi och i landets försvagade internationella inflytande. Dessutom har kriget stärkt Rysslands traditionella imperialistiska särdrag. 

Den ryska världsbilden utgår från att Ryssland är en stormakt. Uppfattningen om en kränkt, bedragen och hotad stormakt har rotat sig i det ryska samhället och i statens sätt att handla. Ryssland anser att landet i egenskap av stormakt behöver en regional buffertzon och mer omfattande rättigheter än andra stater. Ryssland eftersträvar en stormaktsställning eftersom landet anser sig ha rätt till det, men också  eftersom världen ur rysk synvinkel är hotfull och utmanande. Rysslands självbild styr landets sätt att bemöta andra stater.

Ett uppehåll i eller ett slut på kriget i Ukraina ändrar inte Rysslands långsiktiga stormaktsambitioner eller strävan att kontrollera Ukraina. President Vladimir Putin har personligen förbundit sig till sina mål i Ukraina och är inte beredd att avstå från dem. Putin vill att Ukraina återgår till Rysslands intressesfär och att regimen i Kiev sympatiserar med Ryssland. Han vill att Ukraina inte står under västländernas inflytande och att landet förblir utanför både Nato och EU.

Även om Rysslands strategiska mål att uppnå en stormaktsställning är långsiktigt och bestående, har kriget försämrat regimens förmåga att planera på längre sikt. Alla beslut, oberoende av om de gäller ekonomi eller inrikes- och utrikespolitik, fattas med tanke på de aktuella, omedelbara behoven, utan att ta hänsyn till att en del av besluten sannolikt försämrar Rysslands verksamhetsförutsättningar och möjligheter att i framtiden nå långsiktiga strategiska mål.

Rysslands grepp om samhället har hårdnat

Anfallskriget har varit ett krävande stresstest för det ryska samhället och den ryska regimen. Än så länge är samhället stabilt och det har anpassat sig till den rådande situationen, men framtidsutsikterna är osäkra inom samhällets alla delområden. 

Under kriget har staten skärpt sin kontroll över samhället.  Säkerhetstjänsten FSB:s roll har vuxit inom olika delar av samhället. De centrala myndigheterna styr allt kraftigare innehållet i såväl medier, kultur som utbildning.

Omvälvningen i det digitala rummet stärker kontrollen, men skapar också förutsättningarna för den. Myndigheterna ingriper allt kraftigare i medborgarnas privatliv genom att begränsa användningen av utländska sociala medier och i stället lansera egen kommunikationsteknik, som ger myndigheterna möjlighet att samla in omfattande information om medborgarnas beteende och attityder.

Under kriget har myndigheterna skridit till allt aktivare åtgärder för att kväsa oliktänkande. Allt samarbete med länder som betraktas som ovänliga, och särskilt med Ukraina, synas noggrant. Den politiska oppositionen förföljs nu även utanför  statsgränserna. Det saknas noggranna anvisningar och därför strävar myndigheterna efter att ställa sig in hos statsledningen, varvid de instanser som kritiserar makthavarna lätt blir föremål för förtryck även utan uttryckliga order uppifrån. Personer med goda relationer till myndigheterna kan med hjälp av brottsutredningar, och korruptionsåtal i synnerhet, åsidosätta människor som står i vägen för deras mål.

Ryssland använder sig av ideologi för att kväsa oliktänkande och för att rättfärdiga ökad kontroll. Innehållet i undervisningen vid allt från daghem till universitet följer regimens historieuppfattning, berättigar Rysslands stormaktsambitioner och främjar fosterländskhet.

Veteraner som återvänder från fronten utgör en av de utmaningar som kriget orsakar den ryska regimen och som undergräver landets stabilitet. Antalet allvarliga brott ökar kraftigt i Ryssland, och veteranerna är en av orsakerna till detta. De ryska medborgarna är bekymrade över den oro som veteranerna leder till, vilket gör det ännu svårare för dem att anpassa sig till samhället och ökar risken för utslagning.  Myndigheterna måste å ena sidan kunna övervaka veteranerna, för att förhindra till exempel politisk mobilisering, och å andra sidan erbjuda dem stöd och tjänster i ett allt svagare ekonomiskt läge.

Rysslands globala inflytande har försvagats

Den ryska statsledningen använder ekonomin som verktyg för att nå sina mål. Under de senaste åren har ekonomin utnyttjats för att stödja krigföringen i Ukraina. De västerländska sanktionerna är effektiva och därför anstränger sig Ryssland för att kringgå dem. Ryssland strävar efter att frigöra sig från sanktionerna, eller åtminstone förhindra att nya sanktioner påförs.

På grund av sanktionerna har Ryssland tvingats söka nya marknadsområden i den globala södern. Eftersom Kina importerar västerländsk teknologi och rysk energi, utgör Kina det land som skapar de bästa förutsättningar för Rysslands krigföring. Kriget har lett till ett ökat samarbete mellan länderna och gjort Ryssland allt mer beroende av Kina. Det handlar delvis om ett påtvingat samarbete till följd av svalnade relationer med väst, men det är också delvis en förändring som började redan tidigare och som kriget och västländernas sanktioner har förstärkt. En lägre grad av inbördes beroendeförhållanden och mindre samarbete har lett till att Rysslands inflytande i väst har försvagats. I och med att den ryska ekonomin har försämrats är landet inte en lika intressant partner som tidigare. Det ekonomiska  läget sätter gränser  bland annat för ett ökat inflytande i Afrika, eftersom Ryssland har begränsade möjligheter till exempel att göra investeringar.

Ryssland är ändå inte ett isolerat land. I sin utrikespolitik kan Ryssland vädja till stater och folk i den globala södern. Det betyder samarbete, handel, diplomatiskt stöd – och på så sätt  verksamhetsförutsättningar för den nuvarande ryska regimen. Västländerna har minskat sin närvaro till exempel i Afrika, där Ryssland gärna skulle fylla maktvakuumet. Å andra sidan har Kina samma ambitioner, men betydligt mer resurser till sitt förfogande.

Samtidigt som Ryssland har lyckats föra ett långsiktigt utnötningskrig i Ukraina och visat sin beredskap att använda militära maktmedel regionalt, har kriget försvagat Rysslands trovärdighet som allierad. Rysslands pålitlighet som leverantör av krigsförnödenheter håller på att smulas sönder, då landet behöver allt material för sin krigföring i Ukraina. Dessutom har Ryssland inte lyckats garantera ställningen för de regimer som landet stöder, till exempel i Syrien, och inte heller infriat sina löften om säkerhetsgarantier, till exempel i Armenien, eftersom Ryssland har koncentrerat sina resurser till Ukraina. 

"Ett uppehåll i eller ett slut på kriget i Ukraina ändrar inte Rysslands långsiktiga stormaktsambitioner.”

Ryssland strävar efter att återställa sina relationer till väst efter kriget 

Anfallskriget förändrade relationerna mellan Ryssland och Finland snabbt och fundamentalt. Finland reagerade på aggressionen både på egen hand och tillsammans med de länder som hör till dess västra referensgrupp. Målet med åtgärderna är dels att tvinga Ryssland att upphöra med sitt angrepp och dels att stärka Finlands nationella säkerhet och försvar. Ryssland har tolkat de här åtgärderna som fientliga och fört fram det i sin propaganda.  Ryssland har riktat motsanktioner mot Finland och t.ex. omhändertagit finska företags egendom i Ryssland och gjort ändringar i gränsövervakningen.

När striderna i Ukraina upphör strävar Ryssland sannolikt efter att återställa sina relationer till väst och även till Finland. Ryssland kan motivera återuppbyggnaden av relationerna med att Finland behöver Ryssland bland annat av ekonomiska orsaker. Även om Ryssland vill återuppta samarbetet, kvarstår de för Ryssland typiska stormaktsdragen och polariseringen med väst. Rysslands stormaktsambitioner är inte  heller enbart knutna till president Vladimir Putin. Hans efterträdare kommer med all sannolikhet att följa samma utrikespolitiska linje.

Även om relationerna skulle utvecklas i en positiv riktning, kommer de finska och ryska grannrelationerna ändå inte att återgå till det de var innan anfallskriget. Den sedan tidigare svaga demokrati- och rättsstatsutvecklingen i Ryssland har försämrats ytterligare under kriget och samhället har blivit mera slutet, vilket gör landet mindre attraktivt som samarbetspartner och investeringsobjekt.

För att förtroendet för Ryssland ska kunna återställas krävs det tid, men framför allt bevis på att Ryssland har frångått sin nuvarande linje där de betraktar grannländernas självbestämmanderätt och säkerhet som sekundära frågor.