Konkurrensen om resurser går från olja till kritiska mineraler

Kritiska mineraler är sådana grundämnen och föreningar som behövs för att upprätthålla våra digitala tjänster, vår energiproduktion och försvarsförmåga, till exempel litium eller kobolt. I kampen om resurser förbereder man sig på att skydda de nuvarande nyckelteknologierna, men också sådana råvaror som behövs för de disruptiva teknologierna, till exempel supraledare som behövs för kvantdatorteknik och fusionsreaktorer.

Av de kritiska råvarorna är till exempel sällsynta jordmetaller egentligen inte sällsynta,  men de förekommer bara i små halter i mineralblandningar i naturen. Det är både farligt och smutsigt att separera och förädla dem, och till följd av de stränga västerländska miljönormerna har man inte lyckats göra det här på ett lönsamt sätt.

Återvinning av anordningar är inte en lösning på tillgången till kritiska mineraler på kort eller medellång sikt, eftersom det ännu inte är lönsamt att återvinna dem i industriell skala. 

Kina utnyttjar mineralproduktion för påverkan

Kina har ingått bindande och långsiktiga handelsavtal med länder i Afrika och Sydostasien. Med stöd av avtalen har Kina inlett gruvdrift eller fått bearbetningskoncessioner för befintliga gruvor långt in i framtiden. Kinesiska företag har också i olika länder köpt gruvbolag som råkat i ekonomiska svårigheter, inklusive deras inmutningar. 

Gruvdrift är en mycket konjunkturkänslig industri och därför är det svårt för privata företag som rapporterar kvartalsvis att konkurrera med en stat, som är beredd att acceptera tunga ekonomiska förluster i strävan efter långsiktig avkastning. 

Kina har också lyckats överta förädlingsmarknaden. Västerländska företag har lagt ut miljöfarlig förädlingsverksamhet till kinesiska företag, som kan genomföra den till ett billigare pris än företagen i väst. 

I takt med att Kina gradvis har lyckats skaffa sig kontroll över en betydande del av de kritiska råvarornas produktionskedjor har landet fått långsiktig ekonomisk avkastning, men framför allt också ökat inflytande.

Kina svarade på USA:s tullar med exportbegränsningar för kritiska mineraler, och nu kräver Kina också tillstånd för export av kritiska råvaror till Europa.

Framtida konflikter gäller kritiska mineraler

Kritiska resurser är ofta den bakomliggande orsaken till regionala konflikter. Olja har på ett centralt sätt bidragit till att höja Arabiska halvöns geopolitiska ställning, men samtidigt också gjort området mera konfliktkänsligt.

De framtida konflikterna kommer troligen att utspela sig i sådana områden som är rika på kritiska mineraler och där naturtillgångarna till följd av klimatfaktorer eller den teknologiska utvecklingen blir lättare tillgängliga. I takt med att permafrosten smälter kan det uppstå spänningar i Arktis, liksom även i grunda havsområden med oklar internationell ställning. Tack vare utvecklingen av undervattensdrönare har det också blivit kostnadseffektivare att söka efter mineraler på havsbotten. Eftersom mineralerna är strategiskt nödvändiga finns det starka motiv för det här, även om det fortfarande inte nödvändigtvis skulle vara särskilt förnuftigt ur ekonomisk synvinkel.

Kina har inte strävat efter att stärka sin närvaro bara i Afrika utan också i Sydamerika, som redan står för en stor del av den globala kopparproduktionen. Ryssland är i fortsättningen en potentiell källa till kritiska mineraler för både Kina och USA. 

Mätt enligt europeiska mått har Finland betydande mineralreserver, men gruvdriften har inte alltid varit förenlig med andra näringar – till exempel turism eller naturnäringar, som renskötsel. I framtiden kommer gruvdriften sannolikt att få större betydelse och Finlands mineralreserver kommer att utgöra en del av Europas strategiska resurser.