Nya generationer och teknologi får ökad betydelse i terroristisk verksamhet

Underrättelsetjänsternas framtidsprognoser ingår i deras underrättelseanalys.  Framtidsscenarierna lägger fram olika alternativa sätt på vilka terrorverksamheten kan utvecklas, samt de samhälleliga drivkrafter som påverkar förloppen. Prognostiseringen försvåras i viss mån av att de ideologiska gränserna för terroristisk verksamhet har blivit  otydligare. Scenarierna utesluter inte varandra.

Radikal islamistisk terrorism blir allt mer lokal och  gärningsmännen allt yngre

En ny generation håller på att etablera sig i Europas radikala islamistiska verksamhetsmiljöer. En allt större del av de personer som har kopplingar till radikal  islamistisk terrorism och planer på terrordåd är minderåriga eller unga vuxna som är  födda i Europa, långt från konfliktområdena, och som inte har kopplingar till de  terroristorganisationer som företräder fenomenet. De små radikala islamistiska grupperna och de större nätverken är ofta internationella och multietniska, och de består också av konverterade.

De unga har inga egna minnen av de för den radikala islamismen mest centrala  händelserna, till exempel terrordåden 11.9.2001 eller utlysandet av Islamiska statens (Isil)  kalifat 2014. De här hör till historien och räcker inte för att inspirera till våldsbejakande radikalisering eller aktivitet. När unga radikaliseras har det istället ofta ett samband med frågor och smärtpunkter i deras egen livsmiljö, utifrån vilka de tolkar världspolitiska  händelser. Även om större faktorer och händelser utanför Europa samt internationella radikala islamistiska aktörer påverkar både radikaliseringen av enskilda unga och det  allmänna terrorhotet, är lokala frågor en allt viktigare faktor när det gäller radikalisering av den nya generationen.

Organiserad högerextremism skapar otrygghet

Tre betydande utvecklingsförlopp träder tydligt fram i den framtida högerextremistiska  verksamheten. I det första organiserar sig den våldsamma extremhögern, som för  närvarande huvudsakligen består av individer och små grupper, i högre grad än nu, ökar sin prestanda och bildar internationella nätverk. Detta kan leda till otrygghet i samhället.

Den våldsbejakande extremhögerns verksamhet kan ta sig uttryck i extremistiska  hatbrott, till exempel systematiska trakasserier mot invandrare och riktade attacker mot  enskilda människor. En del av dem som stöder den högerextremistiska ideologin  använder betydligt kraftigare våld för att åstadkomma förändringar i samhället. Personer  och små grupper som stöder terroristisk aktivitet försöker fortsättningsvis utföra  förödande högerextremistiska terrordåd mot aktörer som anses vara deras ideologiska 
motståndare. 

För det andra kommer de slutna våldsamma nationella och internationella onlinemiljöer som redan nu utgör en viktig kanal i den högerextremistiska terroristiska  verksamheten, även i fortsättningen att vara plattformar där högerextremistiska aktörer kan hitta likasinnade grupper och sprida sin ideologi. Det är oroväckande att allt fler minderåriga deltar i våldsam verksamhet, till exempel i planer på terrordåd.

Det tredje centrala utvecklingsförloppet i extremhögerns långsiktiga verksamhet är  minnespolitik, det vill säga idealiseringen av det så kallade gyllene förflutna. Detta är i  hög grad förknippat med en etnonationalistisk idévärld och verksamhet som sker inom ramen för den, till exempel högerextremistiska kampsportsklubbar och främjande av  auktoritära utvecklingsförlopp med hjälp av politiska aktörer. Det handlar om att det i samhället finns en ökad social acceptans för högerextremistiska tänkesätt.

Extremvänsterns verksamhetsfält utvidgas

Extremvänstern sporras av globala problem, till exempel av klimatförändringen, av att  motsätta sig ojämlikhet och kapitalism samt dela de missförhållanden som minoriteter upplever. I de här frågorna har extremvänstern ideologiskt allt mer gemensamt till  exempel med den radikala klimat- och miljörörelsen. Genom att radikalisera de  västerländska samhällenas gemensamma värderingar och tolkningen av dem, till exempel jämställdhet och antirasism, försöker extremvänstern utvidga sitt verksamhetsfält. Det här leder till att vänsterextremismen utvidgas, samtidigt som dess gränser suddas ut. När det gäller våldsbejakande aktivism kan detta göra det svårare att klassifi cera enskilda dåd som terrorism.

Den vänsterextremistiska rörelsen är icke-våldsam till sin natur, men det finns ändå  enskilda personer och små grupper som vill använda kraftigare metoder än tidigare för  att nå sina mål. Till exempel i Tyskland har extremvänstern redan utfört attacker mot kritisk infrastruktur och orsakat stora ekonomiska förluster. Det mest sannolika är att  attackerna riktas mot symboliska objekt och kritisk infrastruktur. Målet är troligen att  undvika direkta personskador, men i synnerhet när det gäller kritisk infrastruktur kan attackerna ändå orsaka indirekta personskador. I enskilda fall kan de också välja att rikta våld mot företagsledare, politiker och andra personer som anses vara deras ideologiska fiender.

I västländerna blir det vanligare med våldshandlingar som riktas mot regimen

I Finland är regimkritiken inte lika framträdande som i övriga Europa, och hos oss tar det  sig inte uttryck i våldshandlingar. För närvarande orsakar fenomenet endast ett mindre  hot, men situationen kan försämras under de närmaste åren. Globala händelser och kriser, till exempel coronapandemin, har också i Finland påverkat utvecklingen av det här fenomenet, som ifrågasätter den nuvarande statliga ordningens laglighet och auktoritet i förhållande till individernas självbestämmanderätt.

När samhällena indelas i lyckligt lottade och utsatta – och i synnerhet när invånare i utflyttningskommuner och på orter som drabbats av utflyttningens negativa följder blir  bittra och fientligt inställda till samhället – kan det leda till icke-ideologiska, regimkritiska våldshandlingar. Attacker kan till exempel riktas mot offentliga personer, politiker, 
tjänstemän eller representanter för etniska minoriteter, men även mot oförutsedda mål.

Nya teknologier utnyttjas i propaganda och för att utföra attacker

Det blir allt vanligare att använda teknologiska innovationer och tillämpningsprogram, till exempel artificiell intelligens, vilket påverkar terroristisk verksamhet. I takt med att  teknologiska tillämpningsprogram blir förmånligare och mer användarvänliga, används de också i allt högre grad i terroristisk verksamhet, inklusive i planer på terrordåd. Under  de senaste åren har man i synnerhet i Ukraina och i olika delar av Afrika utvecklat  drönarrelaterade innovationer, som nu i allt större utsträckning också används i andra  konfliktområden. Enkla hjälpmedel, såsom eggvapen och fordon, kommer också i  fortsättningen att användas i attacker. Dessutom kommer det sannolikt under de närmaste åren att bli vanligare att använda 3D-vapen eller drönare i attacker mot västländerna.

Till exempel artificiell intelligens och kryptovalutor har utnyttjats även i icke-våldsam terroristisk verksamhet. Artificiell intelligens har utnyttjats särskilt för att producera  propaganda och skräddarsy den för mottagare som talar olika språk. Kryptovalutor har under de senaste åren i sin tur blivit betydligt populärare bland terroristiska aktörer och  spelar en viktig roll i finansieringen av terrorism.

Fientliga stater använder terrorism för politisk påverkan

Under de senaste åren har staterna i allt högre grad börjat använda terrorism för politisk påverkan, även om det redan under kalla kriget förekom omfattande statligt stöd till  terroristorganisationer. Statsrelaterad terrorism är ändå fortfarande obetydlig till sin omfattning jämfört med den terrorism som utövas av icke-statliga aktörer. Om den  stormaktspolitiska kampen och instabiliteten ökar, är det ändå sannolikt att terrorism i allt högre grad kommer att användas som ett verktyg för statlig påverkan.

Staterna kan med hjälp av terrorism påverka på många olika sätt. De kan till exempel rikta terrorverksamhet mot aktörer som definierats som interna eller externa fiender, eller  undanlåta att ingripa i terroristorganisationers verksamhet eller till och med tillåta deras verksamhet inom landets gränser. Staterna kan också stödja terroristiska aktörer utanför sina egna gränser.

Det är i synnerhet länder som utmanar det internationella systemet och maktbalansen  som i högre grad än tidigare använder terrorism, både som ett inrikespolitiskt och ett  utrikes- och säkerhetspolitiskt verktyg. Staterna handlar inte nödvändigtvis på egen hand, utan de kan i sin verksamhet använda sig av utomstående aktörer, till exempel  organiserade kriminella grupper eller extremistiska rörelser. De utomstående aktörerna  känner i allmänhet inte till verksamhetens verkliga motiv eller nödvändigtvis vem som står bakom verksamheten. 

Terrorverksamhetens beskaffenhet beror i sådana här fall på statens mål. Syftet med terrorism som utförs eller beställs av stater kan vara att väcka rädsla hos särskilda  grupper av människor eller i samhället över lag, att intensifiera motsättningar i samhället eller att tvinga den stat som verksamheten riktas mot att ändra sin politiska linje så att  den motsvarar den terrorutövande statens intressen.