Kina försöker nå en global ledande ställning genom att dra nytta av andra

Kinas nuvarande ledning anser att landet har en obestridlig historisk rätt att vara en  stormakt med ledande global ställning. Väst har under de senaste drygt 200 åren utformat världsordningen så att den passar oss, men för Kina utgör det här en  undantagsperiod. Kina vill erbjuda ett alternativ till den västorienterade världsordningen, särskilt i den globala södern. För president Xi Jinping är Kina inte bara en nationalstat, utan en världshistoriskt betydelsefull civilisation som bör respekteras även av länderna i väst.

Kinas mål är att ha så stort inflytande att andra stater är beroende av Kina och tvungna  att beakta dess intressen. Kina strävar också efter att utveckla sin försvarsmakt så att  landet på lång sikt har global handlingskraft. Förmågan att kontrollera sina närområden är särskilt viktig för Kina: Taiwanfrågan har högsta prioritet.

På 2000-talet har Kina målmedvetet utvecklat sin teknologiska och produktionsmässiga kompetens. Enligt kinesiska krav måste västerländska företag som försöker komma in på den kinesiska marknaden grunda ett samföretag. På det här sättet har Kina på ett årtionde genom teknologiöverföring fått tillgång till den kompetens som det har tagit västländerna 50 år att utveckla. Dessutom har Kina aktivt utnyttjat spionage och investeringar i västföretag för att skaffa information om västerländsk produktutveckling.

Kina försöker förbättra sin ställning genom att dra nytta av internationella politiska  strukturer, bedriva handel med Ryssland och få utvecklingsländerna i den globala södern att ingå avtal som stöder Kinas intressen. Kina vill forma om den nuvarande  världsordningen så att den bättre tjänar Kina. Genom sitt handlande strävar Kina efter att försäkra sig om att västländerna inte kan utöva påtryckningar på Kina, till exempel i frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter.

Kina utnyttjar de västerländska demokratiernas egen retorik för att motarbeta deras mål. Kina signalerar tydligt att de internationella relationerna måste göras mer demokratiska och att till exempel staterna i den globala södern måste få sin röst hörd på ett mer jämlikt sätt. Kina påstår sig arbeta för en värld med verklig multipolaritet och för multilateralt samarbete, vilket samtidigt stärker Kinas globala  ställning. Kina söker stöd bland utvecklingsländerna och presenterar sig som en aktör som skapar internationell stabilitet. Samtidigt som Kina talar för att de internationella relationerna ska demokratiseras, stöder landet många auktoritära regimer och försvårar den internationella demokratiska utvecklingen.

Kina utvecklar de internationella allianserna så att de påminner om Kina

Kina försöker ändra den nuvarande världsordningen så att den tjänar dem bättre. Kina vill stärka sitt inflytande inom befintliga strukturer för att bättre kunna dra fördel av dem, men strävar också efter att erbjuda nya multilaterala forum.

Kina har till exempel i många år satsat på att öka sitt inflytande i FN och har lyckats få  kineser placerade på många nyckelplatser i organisationen. Kina erbjuder  utvecklingsländerna ekonomiskt samarbete, för att sedan ha dem på sin sida i samband med FN:s omröstningar. På det här sättet har Kina kunnat påverka till exempel den återkommande utvärderingen av mänskliga rättigheter. USA:s svalnade intresse för FN har också gjort det lättare för Kina att höja sin profil.

Inom FN använder man sig i allt högre grad av Kinas utrikespolitiska retorik. Det här beror delvis på att Kina har lanserat ”globala initiativ” i syfte att lyfta upp sina egna synpunkter och väcka en mera omfattande diskussion. Initiativen gäller bland annat global säkerhet och utveckling. Tack vare initiativen framstår Kina som en aktör som arbetar för det gemensamma bästa och avvecklar motsättningar.

Kina strävar också efter att utvidga sådana av väst oberoende allianser som är viktiga för Kina och som fungerar som alternativa strukturer till den västorienterade världsordningen. Brics, som ursprungligen bestod av Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika, har under de senaste åren utvidgats. Utöver Brics har samarbetsorganisationen Shanghai Cooperation Organisation (SCO) också fått en synligare roll. Organisationen grundades ursprungligen för att avvärja hot från extremiströrelser i Centralasien, men under årens lopp har verksamhet utvidgats och blivit mångsidigare. Kina har en stark ställning i SCO och framhåller att SCO är ett exempel på genuint multilateralt samarbete. Brics och SCO strävar efter att öka sitt medlemsantal för att på så sätt stärka organisationernas globala betydelse. Ett ökat medlemsantal kan också komplicera organisationens beslutsfattande och försvåra det konkreta samarbetet. Under Rysslands anfallskrig har till exempel Sydafrika och Brasilien varit starkt ovilliga att motsätta sig väst och till att alliansen skulle bli part i konflikten. Samarbetet i Brics begränsas också av konkurrensen mellan Kina och Indien.

Kina och Ryssland drar nytta av varandra

Kina och Ryssland vill upprätthålla sin strategiska självbestämmanderätt och minska  västländernas internationella inflytande. Båda länderna uppfattar demokratiska ”färgrevolutioner” som hot mot landet. Länderna verkar vilja intensifiera sitt samarbete inom flera sektorer, såväl kommersiellt, politiskt och militärt som inom det teknologiska forskningssamarbetet.

Förhållandet mellan Kina och Ryssland är inte i balans, eftersom Kina ekonomiskt sett är en mycket starkare part. I Ryssland oroar man sig också över att bli för kraftigt beroende av Kina. Kina är en betydande importör av rysk olja och har intresse av att importera så billig energi som möjligt.

Sedan kriget har Ryssland förhållit sig mer positivt till Kinas närvaro i det arktiska  området. Länderna har skickligt sammanjämkat sina intressen och än så länge har inga större konflikter uppstått. För Europa är det en nackdel att Kina har främjat Rysslands militära intressen och förhållit sig så accepterande till Rysslands invasion av Ukraina. Kina kallar sin egen ståndpunkt neutral och söker stöd för sin linje utanför Europa. Även om Kina talar om global säkerhet, suveränitet och territoriell integritet, har Rysslands aggressiva maktpolitik inte verkat vara ett problem för Kina.

"Kina utnyttjar de västerländska demokratiernas egen retorik för att motarbeta deras mål."

För Europa är det en nackdel att Kina har främjat Rysslands militära intressen och förhållit sig så accepterande till Rysslands invasion av Ukraina. Kina kallar sin egen ståndpunkt neutral och söker stöd för sin linje utanför Europa. Även om Kina talar om global säkerhet, suveränitet och territoriell integritet, har Rysslands aggressiva maktpolitik inte verkat vara ett problem för Kina.  

Även om samarbetet mellan Kina och Ryssland ständigt intensifieras råder det också  misstro mellan länderna. Kina har inte velat stödja Ryssland på ett sådant sätt som skulle äventyra landets egna globala intressen. Ifall Rysslands verksamhet skapar instabilitet i närområdena och i den globala ekonomin kan det delvis försvåra Kinas ekonomiska intressen. Kina skulle i första hand välja mjukare,  ekonomirelaterade handlingssätt och  har valt att inte utföra lika aggressiv påverkan som Ryssland.

Kina är verksamt på bred front i Afrika

Det kinesiska inflytandet syns tydligt i Afrika, där landet har en stor mängd intressen. Kina har också de resurser som behövs för att främja sin ställning på den afrikanska kontinenten: Kina har både infrastruktur- och andra kommersiella projekt i Afrika. I Afrika får Kina tillgång till de kritiska råvaror som landet redan länge har strävat efter. Målet är att överta kontrollen över mineralerna i området. Kina har lagt beslag på fyndigheter av kritiska mineraler och startat gruvdrift även när råvarupriserna har varit så låga att gruvprojekten inte vid tidpunkten varit lönsamma.

Förutom att Kina ökar sin egen makt strävar landet också efter att minska västländernas inflytande i Afrika och förhindra att demokratin sprider sig. Kina behöver inte  nödvändigtvis få de afrikanska länderna över på sin sida, utan det räcker ofta med att länderna förhåller sig neutralt i internationella politiska frågor.

Ett enigt Europa är en motkraft till Kina

En försvagad enighet inom Europa ligger i Kinas intresse. Kina använder sig av handels- och investeringspolitik för att uppnå det här ändamålet och gynnar därför de europeiska länder som förhåller sig positivt till Kina.

Kina undviker Europeiska unionens institutioner och föredrar bilateralt samarbete med medlemsländerna. Kina har en bättre förhandlingsposition i bilaterala diskussioner och det ligger i Kinas intresse att ställa medlemsländerna i ett konkurrensförhållande mot varandra. Det går att motverka kinesiska åtgärder som strider mot de europeiska  ländernas intressen, men det kräver samarbete inom Europa. På kort sikt är det inte lätt att uppnå det här målet, eftersom industrin i många medlemsländer är beroende antigen av Kinas  produktionskedjor eller av deras marknad.

Finland och Europeiska unionen har som målsättning att varken säkerhet eller internationell handel ska vara känsligt för påtryckningar. Det här står i motsättning både till Kinas mål om en alternativ världsordning och till det intensiva samarbetet mellan Kina och Ryssland.