Kolumn: Det imperialistiska Ryssland vill underkuva Ukraina och försvaga väst

Även om Rysslands anfallskrig mot Ukraina skulle avbrytas genom ett eldupphöravtal, förändras inte landets centrala mål. Ryssland strävar också i fortsättningen efter att Ukraina ska vara oförmöget att försvara sig och efter att försvaga väst för att nå sina egna imperialistiska strävanden. Om striderna fortsätter är det mycket sannolikt att Ryssland kommer att klara av de interna utmaningar som kriget medför, åtminstone på kort sikt. Om västvärldens stöd till Ukraina försvagas, är det sannolikt att landets försvarsförmåga kommer att försämras betydligt redan inom en nära framtid.

Ryssland försöker egenmäktigt och permanent lösa frågan om Ukrainas framtid. Att vinna kriget skulle ur Rysslands synvinkel framför allt innebära militär alliansfrihet och begränsad försvarsförmåga för Ukrainas del. Ryssland ser kriget i Ukraina som en del av den mer omfattande frågan om global maktfördelning. Landet eftersträvar större inflytande internationellt och skapar motsättningar med väst. Det försöker också på alla möjliga sätt påverka de demokratiska samhällena, enigheten i väst och stödet till Ukraina.

Även om den senaste tidens nyheter från Förenta staterna är mycket exceptionella ser Ryssland inte Förenta staterna som en partner, utan dess mål är att försvaga den amerikanska hegemonin. Och i det fallet är Rysslands mål och handlande långvariga och långsiktiga. Ryssland försöker slå en kil mellan Förenta staterna och Europa och minska enigheten inom Nato. Rysslands strategiska mål är att försvaga väst och rasera den internationella avtalsbaserade världsordningen.

För Ukraina handlar kriget om att försvara landets självständighet och självbestämmanderätt och att skydda befolkningen. Landet vill återställa sina internationellt erkända gränser och försöker bekämpa det ryska hotet mot landets säkerhet. Stödet till Ukraina är nödvändigt för att väga upp Rysslands materiella överlägsenhet. Det materiella stödet undanröjer ändå inte konstellationen med relativ och kontinuerlig övermakt för Ryssland, som cyniskt offrar sin befolkning på fronten. Sådan övermakt är av avgörande betydelse i ett utmattningskrig. Läget förändras inte väsentligt om inte det materiella stödet ökar märkbart, västländerna deltar i kriget eller det sker ett maktskifte i Ryssland. 

Ryssland för ett utmattningskrig och försöker underkuva Ukraina

Ryssland försöker nå ett slutläge där Ukraina är besegrat och kan styras av Ryssland. Landet fortsätter med all sannolikhet sitt anfallskrig om det inte lyckas förhandla fram ett avtal om att försvaga Ukrainas försvarskapacitet. Dessutom är det så gott som säkert att Ryssland i dagens läge inte skulle godkänna ett sådant fredsavtal där Ukraina får trovärdiga säkerhetsgarantier.

Även om Ukraina i ett eventuellt avtal skulle delas upp efter de nuvarande frontlinjerna, skulle det sannolikt inte i sig vara ett tillräckligt resultat av kriget ur Rysslands synvinkel, eftersom det är viktigare för Ryssland att helt underkuva Ukraina än att ockupera vissa områden. 

Ryssland för ett utmattningskrig för att orsaka Ukraina största möjliga förluster. Samtidigt har också Ryssland lidit stora förluster och landet har tidvis haft svårigheter med att rekrytera tillräckligt många soldater för att ersätta alla stupade och skadade. Ryssland har ökat sin egen produktion av krigsmateriel ansenligt och har åtminstone inte på ett år lidit av allvarlig brist på sådan materiel. Produkter anskaffade från Kina har haft en avgörande betydelse för Rysslands förmåga att kriga. Vid en eventuell avveckling av sanktioner mot Ryssland kommer det att bli betydligt mycket lättare för Kina att handla med och exportera krigsmateriel till Ryssland. 

Den ryska ekonomin kommer mycket sannolikt att klara av de utmaningar som anfallskriget medför, åtminstone på kort sikt. Landets ekonomi är underställd politiskt beslutsfattande, vilket har gjort det möjligt att fortsätta krigföringen trots ekonomiska problem. Krigsekonomin har också gagnat de offentliga finanserna i Ryssland. Den nyttan blir emellertid sannolikt kortvarig, och på lång sikt är landets ekonomiska utsikter dystra. Även om sanktionerna sannolikt kommer att försämra Rysslands ekonomi åtminstone på medellång sikt, utvecklar ryssarna ständigt nya sätt att kringgå sanktionerna. Landet är sannolikt kapabelt att även bygga upp varaktiga och ersättande leveranskedjor för de flesta importprodukter som landet behöver.

Ukraina vill bevara sin självbestämmanderätt

Ukrainas strävan är att de ryska trupperna drar sig tillbaka och att återställa gränserna till vad de var före annekteringen av Krim. Ett mål som är viktigare än kontrollen över territorier är att Ryssland inte längre ska utgöra ett hot mot landets självständighet och politiska självbestämmanderätt samt befolkningens levnadsmöjligheter. Ukraina anstränger sig också för att bevara en möjlighet att själv välja sin utrikespolitiska inriktning. Det är legitima mål som landet försöker nå, men utan betydande ytterligare stöd är det svårt för landet att långvarigt avvärja hotet från Ryssland.

Det är av avgörande betydelse för Ukraina att det får fortsatt stöd i form av försvarsmateriel och att stödet är tillräckligt till både kvantitet och kvalitet. På kort sikt behöver Ukraina beväpnas, utrustas och utbildas, men på medellång och lång sikt accentueras behovet av säkerhetsgarantier och stöd för återuppbyggnad. Ukraina vill vara en del av västvärlden, men också utveckla sina förbindelser med andra länder. 

Utfallet av kriget har stor betydelse för Finlands säkerhet

Det är av stor betydelse för vår nationella säkerhet hur kriget slutar. En rysk seger i Ukraina skulle få farliga konsekvenser för Ukraina, Finland och säkerheten i Europa, eftersom det skulle visa att Ryssland tillåts främja sina imperialistiska strävanden genom användning av maktmedel. Om striderna i Ukraina tar slut flyttar Ryssland de frigjorda resurserna någon annanstans. Som Östersjöstat med gräns mot Ryssland måste Finland förbereda sig på ökad rysk påverkan.

Petteri Lalu
specialanalytiker