Hurdan är lägesbilden av terrorism ute i världen?

Radikal islamistisk terrorism är internationellt sett fortfarande ett stort terrorhot. Hotet från högerextrem terrorism har stärkts i västländerna.

Det internationellt sett allvarligaste terrorhotet utgörs av radikal islamistisk terrorism. Ur europeisk synvinkel är de största hoten terrororganisationerna Isil (även kallad Isis) och al-Qaida samt aktörer med kopplingar till dessa. 

Hotet från högerextrem terrorism har stärkts i västländerna. Uttryck för detta har varit att planerna på allvarliga och omfattande attacker har blivit allt vanligare. Det största hotet utgörs av enskilda aktörer.

Terrorism baserad på andra ideologier är betydligt mer lokal till sin natur. Vänsterextrem terrorism mot myndigheter, banker och statliga intressen är till största delen begränsad till sydeuropeiska länder.

Det förekommer separatistisk och annan terroristisk verksamhet i flera länder ute i världen, men den har ingen inverkan på Finlands nationella säkerhet. 

Utländska stridande en stor utmaning för Europa

Konflikten i Syrien och Irak har kraftigt aktiverat radikala islamistiska nätverk i Europa. Mer än 5 000 utländska stridande från Europa reste till området på 2010-talet för att ansluta sig till Isil eller al-Qaida. 

Utländska stridande som återvänt från konfliktområdet och även radikalisering inom landet till exempel i fängelser upprätthåller terrorhotet. 

Radikala islamistiska terrororganisationer har inspirerat enskilda anhängare och smågrupper att utföra attacker i Europa. Attackerna har i huvudsak varit enkla till utförandet, men aktörerna är fortsatt intresserade även av mer komplicerade metoder. 

Utöver de radikala islamisterna utgör också extremhögern ett terrorhot i Europa. Hotet kommer i synnerhet från enskilda aktörer och smågrupper som får sin inspiration från propaganda i högerextrem nätmiljö och tidigare dåd. 

Våldsdåden riktar sig vanligtvis mot religiösa och etniska minoriteter, men även politiker och andra som anses vara politiska motståndare är möjliga måltavlor. Som hjälpmedel föredrar högerextremister i synnerhet skjutvapen och sprängladdningar.

Instabilitet skapar utrymme för terrorism i Mellanöstern

Långvariga konflikter, politisk instabilitet i regionen och utsiktslöshet utgör grogrund för våldsam religiöst färgad extremism. Dessa yttersta orsaker till extremism har ännu inte funnit sin lösning. 

I synnerhet Syrien och Irak har kommit att bli ett kärnområde för radikal islamistisk terrorism och terrororganisationer såsom Isil och al-Qaida. 

Kriget i Jemen har pågått i flera år, och i kombination med en svag regim möjliggör detta radikalislamistiska terrororganisationers verksamhet i landet. Verksamheten är främst lokal när det gäller al-Qaida på Arabiska halvön och Isil i Jemenprovinsen, men båda organisationerna har som mål att attackera både regimer i regionen och västerländska intressen. 

Stärkt radikalislamistisk närvaro i Afrika

Radikal islamistisk terrorism utgör en stor säkerhetsutmaning för norra Afrika, Sahel och östra Afrika. Den hotar också att spridas till andra delar av den afrikanska kontinenten. Det största hotet utgörs av Isil och al-Qaida samt mindre terrorgrupper som identifierar sig med dessa. 

Den terroristiska verksamheten har ökat kraftigt i vissa delar av Sahel där flera omfattande attacker har genomförts. I östra Afrika är den mest framträdande terroristgruppen al-Shabaab, som är en regional förgrening av al-Qaida. Kriget i Libyen erbjuder en grogrund för ett flertal radikala aktörer. 

Särskilt norra Afrika har varit ett av de mest framträdande utgångsområdena för terroristiska utländska stridande i olika konflikter.

Fenomenet med utländska stridande också i flera länder i Asien

Al-Qaida och, i mindre utsträckning, Isil är aktiva i Afghanistan och Pakistan. Grupperna har i sin propaganda medvetet siktat på att öka sin synlighet i Asien.

Flera terrororganisationer är aktiva i södra och sydöstra Asien, och en radikal islamistisk ideologi är gemensam för största delen av dem. Sydöstra och centrala Asien har varit viktiga utgångsområden för fenomenet med utländska stridande i Syrien och Irak.